6 sept: Nu packar jag skinnen för att stå på Hornstulls marknad i morgon söndag kl 11-16!

Inget år är det andra likt, ändå är det mycket som upprepas och livet går i cirklar. Av olika orsaker är det länge sedan jag uppdaterade fårbloggen.se, men det som finns här nedanför är ett bra exempel på ett år med får:

13 dec 2013: Lammskinnen är tillbaka efter beredning i Tranås. Pläd till baby och vit/lila kudde har jag sytt av fjolårets skinn.

7 dec 2013: Första snön har fallit. Och första plogning med Bettan är klar. Sååå fantastiskt att inte behöva skotta för hand längre! Jämnt och fint blev det också 🙂

2 dec 2013: Tackorna mumsar i morgonljuset på det goda höet från Birgitta i Pukeby. Hon har ju själv haft får i 30 år så hon vet att djuren gilla hö med mycket blad i. Det fantastiskt vackra vädret som vi har haft hela hösten fortsätter någon dag till. Men snön väntas om ett par dagar, så därför är det extra skönt att vi har fyllt på förrådet med hö.

       17 nov 2013: Två dagars kurs i att sy i päls är över. Sååå roligt, inspirerande och stimulerande att få skapa vackra fällar, pölar, kuddar mm under Annie Norells Beachs fantastiskt pedagogiska och kloka ledning! Jag längtar till att jag köpt min egen linnetråd som jag ska vaxa, min egen vinkellinjal att skära ut ljumskskinnet och quiltat mitt första tyg.

4 nov 2013: Vi är inne i en väldigt harmonisk period nu när alla djuren verkar nöjda och lugna. Varje sen eftermiddag öppna vi grinden längst bort på ägorna. Sedan trippar en flocken själv fler hundra meter genom hagarna hem till ladugården där jag har dukat på hö och lite säd. Det är nästan alltid 18 som leder flocken, bara om 18 glömmer bort sig eller om det behövs detaljjustering träder ledartackan 10 in. Här på bilden väntar 31:an på mig och därför har hon kommit efter flocken.

2 nov 2013: Alla djuren var så lugna och nöjda i morse när jag tog ut dem i hagen. Tackorna bara idisslade och ville inte gå någonstans. Baggen ville ha sitt huvud på min mage. Gosedjur <3

Ps om du ser något rött på något djur så är det inte blod, utan baggens krita på magen så att de tackor han betäcker blir markerade – inte så dramatiskt som de kan se ut…

1 nov 2013: Min kompanjon Marja-Leena och jag har startat program i personlig utveckling där tackorna spelar en stor roll som dörröppnare till deltagarnas inre. Hela programmet hålls här på gården och kommer bli småskalig, personligt och med hög kvalitet! LÄS MER HÄR 🙂

30 okt: Det blev kallt direkt efter klippning så då fick tjejerna vara inne i ladugården med riktigt mycket fint näringsrikt hö att mumsa på. Nu har deras pälsar växt till sig och det har dessutom blivit varmare ute, så nu är de på bete igen. Men på nätterna är de inne och bäddar ner sig i den varma, torra ströbädden – skönt när det blåser och regnar utomhus!

18 okt 2013: Klipparen Martin Sjunnesson har snaggat alla djuren så nu är alla fina och fixade inför att baggen ska få träffa alla tjejerna!

17 okt 2013: Vi har skapar en ny produkt! Jag och min kompanjon Marja-Leena har nu skapat ett program i personlig utveckling där tackorna ska vara dörröppnare till deltagarnas inre. Här kan du läsa inbjudan!

13 okt 2013: Vi mest bara väntar, både baggen och jag, på att det nya året ska börja, dvs att baggen släpps till tackorna så att det kan bli små nya lamm. ”Då är det nyårsafton”, som fårveteranen Ulla Alm säger.

12 okt 2013: Vilken underbar stund jag hade med tackorna i eftermiddags! De var såå gosiga och ville bara vara så nära som möjligt.

24 sept 2013: I natt har 36:an lämnat oss i sorg och saknad. Hon dog ute på fältet efter att hon fastnat i stängsel och sedan fallit baklänges ner i ett dike, fortfarande med en klöve fast i stängslet. Troligen har djuren blivit skrämda av något under natten och rusat in i stängslet i blind panik. Stängslet var skadat på flera ställen, så flera tackorna hade nog fastnat. Bara 36:an kom inte loss. De andra tackorna hade flytt till lammens hage. Något riktigt dramatiskt har skett i natt – och vad kommer vi aldrig få veta.

Det är med en blandning av kärlek och sorg i hjärtat jag minns hur jag räddade 36:an från kvävningsdöden när hon var nyfödd genom att suga ut fostervatten ur hennes lungor och ge henne konstgjord andning. Jag minns hur hon sedan under sina första veckor brukade springa fram till mig när jag kom in i ladugården. Jag minns hennes skräckslagna blick på sin egen nyfödda dotter, som om hon undrade vad det lilla lammet var för underlig varelse. Jag minns hennes vilda rusningar de senaste dagarna och hur den vita pälsen slängde i höstljuset. Tack för den här tiden tillsammans, 36:an.

Välkommen onsdagen den 25 sept att lyssna till och prata med Lollo Persson (på bilden med Smulan på Stall Löflund) om hur man masserar och hanterar enklare skador på häst, hund och katt. Ta gärna med någon annan som kan vara intresserad!

Lollo har arbetat med hästar och hundar i 20 år som lärare på Axelsons Animal Massage School. Hon undervisar i anatomi, fysiologi, biomekanik och massage. Är muskel- och rörelseexpert som samarbetar med veterinärer och hovslagare.
Pris: 50 kr (som bl a ersättning för Lollos resa från Gnesta ToR)
Tid: 18.30-20
Plats: Undal Frugården, Undalsvägen 88, Åkersberga
Extra lockbete: Nå´t gott litet tilltugg
Sista anmälningsdag: 18 sept

31 aug: Lammen går på gamla ärtåkern utanför Mormors stugor. Nu, i slutet på säsongen när näringsvärdet i gräset sjunker undan för undan, handlar livet nästan bara om att hitta  och fördela bra bete. Och i år när det har varit så torrt är tillväxten dålig, så det blir mycket flyttande av djuren.

25 aug: Nu packar jag bilen med lammskinn för att sälja på Hornstulls marknad (gamla Street). Vi ses där i dag mellan 11 och 16, välkomna!

23 aug: Min tackor älskar tistlar som inte blivit riktigt grova. Tjejerna har snygg teknik och drar med munnen över bladen i taggarnas riktning så att tistlarna inte sticks. Det låter så gott när djuren smackar och jobbar för att äta. De är så ivriga att de visar ögonvitorna och man riktigt känner hur nöjda de är när de ger sig hän och frossar i olika växter borta på gamla trädan.

22 aug: Vi har gjort debut i pressen, tackorna och jag. I veckans upplaga av Året Runt kan du läsa om oss. Bra jobbat, tjejer!

21 aug: Äntligen vet jag ett bra sätt att använda alla nässlor som växer överallt på Undal. Jag skördar dem, torkar dem och ger till tackorna – som älskar dem! Det märkte vi när tackorna var i ladugården och fick ät hö några dagar. De letade fram nässlorna ur höet, som om de russin i en kaka.

18 aug: Vi har skiljt tackorna från lammen i olika grupper för att mammorna ska få återhämta sig från digivningen och lammen ska få bästa betet. Trots det goda syftet är det alltid ett sorgligt och tråkigt arbete, eftersom vi splittrar familjer. Tackorna får vara kvar i ladugården med stängda dörrar och fönster för att dämpa ljudet av bräkande, och lammen tar vi så långt bort det bara går. I början ropar de på varandra och jag får göra skäl för namnet Fårmor genom att försöka gosa och lugna ner dem. Men efter något dygn finner de sig i den nya ordningen. Precis som tidigare år funkade allt jättebra utan konstiga, oväntade händelser.

6 aug: Bettan och jag har gjort vår jungfrutur tillsammans här på Undal Frugården. Dagens lärdom är att jag behöver ta i ordentligt och vara väldigt tydlig med henne. Och när jag väl gör det är hon otroligt starkt och effektiv, så nu är betet längst bort mot vargskogen putsat!

17 juli: En underbar och magisk dag med ex-kollegerna Angelica och Helena som kom hit för att reka inför ett gemensamt projekt med fårgården i fokus. De är två kreativa och positiva tjejer som gör att allt känns möjligt! Baggen blev helt förälskad i Helena och kunde inte sluta snusa på henne. Härliga Angelica, som fotade allt och alla, såg till att fånga dem på bild. Jag håller med baggen – de är två älskvärda tjejer som jag ser fram emot att jobba med!

16 juli: Kusin Kajsa och hennes Frederick provade några dagar på livet som fårbonde: skörda hö, undersöka klövar, skotta gödsel, flytta djuren mellan beten och att ha samtal – det sista är nog så viktigt. Duktiga, dugliga drängar!

…och god kväll! En sund powerdryck efter en varm dag: Argi+ och jordgubbar!

12 juli: God morgon. Se vilket fantastiskt underverk dagen har att ge.

8 juli: Svisch! Svisch! Svisch! Så var två och en halv vagn med höbalar uppe på logen. Efter ett fantastiskt jobb av syrran Leni, systerdotter Kajsa, Josef och grannen Lars har vi ett fint förråd av utsökt hö.

29 juni: Tack för idag Johan W och Karin O! Såå trevligt att ha er här. Njut riktigt mycket av lammskinnet som ni köpte!

29 juni: Dags att göra fläderblomssaft. Isa plockade blommorna och sköljde bort lössen – som är hennes nojja efter traumatiska upplevelser av svartprickig hemgjort saft. Axel skar citroner och varvade blommor med socker. Över allt hälldes skållhett vatten. Nu står den fd guldfiskskålen i jordkällaren och om fem dagar ska jag sila upp på flaskor. Mums!

26 juni: …och idag, när det är mulet, har jag kökstjänst.

25 juni: I dag var det inte så jobbigt att vara fårbonde. 22 grader i Storsjöns vatten.

23 juni: Det är helt otroligt som gräset växer i år! Fåren hinner inte med att beta ner och jag väntar på att bonden Henrik Bäckström ska ha tid att putsa betena. Själv har han mycket att göra eftersom det samtidigt är hö- och ensilageskörd.

Mitt orosbarn, tacka nummer 18, har hållit mig på halster igen. Hennes vänstra juverhalva har varit oroväckande stor de senaste dagarna och jag var rädd för att hon fått mastit, dvs juverinflammation. Skulle det varit så hade hon behövt penicillin och hon hade absolut inte kunnat vara med oss längre än till slakten i höst. Men efter ett par urmjölkningar och insmörjningar med Aloe vera låter hon ungarna dia vänster sida igen och jag hoppas på att kunna blåsa faran över – för den här gången. Jag tror att hon inte lät dem äta för att hon fått ont av insektsbett på juvret.

21 juni: Midsommar i fårhagen. 32:ans lilla tacka kollar in blommorna på ängen.

13 juni: Idag har vi alla varit fotomodeller 🙂 Gunsan var på sitt allra bästa humör och uppförde sig som om hon förstod vad som gällde. Hon ställde sig intill mig och tittade rakt in i kameran! Baggen var också duktig som höll sig lugn.

Det var fotograf Birgitta Rydbeck från Bromma som ville ha en somrig bild till reportaget i Året Runt. Vi hade riktigt tur med vädret, för regnet hade börjat droppa redan innan hon kom hit och just den stund som vi var ute i fårhagen var det uppehåll. Molnen gjorde att det inte blev några skuggor och ljuset blev mjukt – perfekt!

4 juni: Reportern Kristina Eriksson från Året Runt intervjuar mig om livet med fåren. Artikeln ska handla om hur det påverkar oss människor positivt att umgås med djur och kommer att publiceras i sommar – håll utkik!

30 maj: Alldeles nyss hade jag en av de där magiska upplevelserna med fåren som är svåra att förklara och sätta ord på, än mindre fotografera: jag gick ut i hagen vid 20.30 för att kolla om allt var bra med dem i den nya hagen. Innan jag kom fram, pratade jag lite med fåren för att anmäla min ankomst så att de inte skulle bli överraskade och rädda. Några svarade, och så gott som alla reste sig och kom mig till mötes. De hade ätit och var nöjda på det sättet, det var mycket mygg så de var missnöjda på det sättet. Ändå sätter 10:an huvudet mot min mage och viftar på svansen i välbefinnande. Hon sände ut massor med kärlek och välmående, och visade att hon var glad för att jag kom till dem. Men varför? För att de är i ny hage med massor med mat? För att det är en skön skugga i den nya hagen? För att de avlusades igår och slipper det ständiga, irriterande kliandet? Eller var det för att hon faktiskt förstod att det var jag som hjälp dem att slippa lössen, få bättre skugga och mer mat och att hon var tacksam för det? Det kändes så i alla fall, för det var en underbar stund av kärlek.

29 maj: Tänk vad tiden går! Längst fram ser du Lillen, bagglamm till 18, som haft en väldigt tuff start i livet. Mamma 18 tyckte illa om honom och var elak. Hon lät honom inte äta och hon stångade honom. Det blev bättre med tiden, men inte helt bra. Lillen är fortfarande skygg och osäker, håller sig tätt till mamma trots att mamma inte är riktigt snäll. Han är ett av de minsta lammen, trots att han inte är yngst. Men han är pigg och kry, och han upptäcker världen, bland annat hur gott det är att dra barken av träd!

29 maj: Så skönt att se djuren på nytt och fräscht bete! Nu är allt redo inför sommaren. Vi har tagit ett extra träckprov på tackorna eftersom jag tog det första provet en eller två veckor för tidigt. Orsaken är att de svenska fårskötselböcker jag har läst bygget på litteratur från England och Central-Europa och dit kommer ju våren tidigare, liksom parasiterna.

Dessutom tog jag träckprov på lammen eftersom jag har chansat lite: betet i början på säsongen var knapert, så det parasitfria betet räckte inte utan efter någon vecka släppte jag fåren på samma bete som de gick på när de hade parasiter i höstas. Risken då är att lamm äter fjolårets bajskulor och får i sig parasiter. Men lyckligtvis hände inte det, utan alla djur är fria från blodsugande uslingar!

Dessutom har vi idag avlusat från tredje gången den här våren – puh! Tråkigt nog fick vi in löss när tackorna klipptes i våras. När det väl uppdagades och medicinen från Fårhälsovården kom, hade lammen börjat komma. Men man får inte avlusa lamm förrän de är en månad. Alltså fick vi vänta och under tiden avlusades de vuxna djuren två gånger för att de inte skulle lida så mycket. Kanske behövs en avlusning till om tre veckor av alla djur innan det hela är klart..

26 maj: Mina minsta småttingar är en månad gamla idag. Sedan någon dryg vecka tillbaka är alla djuren ute dygnet runt. Innan tog jag in dem i ladugården före skymningen varje kväll eftersom jag var orolig för dem under de mörka timmarna och i gryningen. Havsörnen svävar ofta ovanför fårhagen. Räven och korpen litar jag inte heller på när det gäller små lamm.

Djuren har fått klara sig själva mycket den senaste tiden, dels för att baggen är jobbig när jag går in i hagen, dels för att de skulle vänja sig med att vara ute dygnet runt och inte förvänta sig att gå i ladugården.

Under tiden har vi hunnit med mycket annat…

…som att anlägga en köksträdgård…

…njuta av blommorna…

…och få handen opererad för karpaltunnelsyndrom.

9 maj: Jag vill ju förmedla en rikare upplevelse av får och visa att de är kloka, sensibla, tänkande och kännande varelser. Åtminstone förstod inte jag före min tid som fårbonde att de inte är några fårskallar. Därför har jag paketlösningar för de som vill uppleva fåren och möjlighet att hyra stuga här på fårgården. Och idag lyssnade jag på radioprogrammet Meny. Det är fler än jag som har idéer kring får och som vill visa upp hur en bra djurhållning går till. Klicka här om du vill läsa om Torstas tackor!

5 maj: Alba, Linda och Noa stannade till på vägen från fritidshuset i Bergshamra hem till Stockholm för att klappa lammen. Årets först födda lamm stod alldeles still och bara njööööt av närheten och sköna händer.

Robotgräsklippare? Nej tack! Hellre ett gäng hungriga får i trädgården.

4 maj: Oj, vilken dag! Den började lugnt och trevligt med att ex-kollegan och kompisen Lena ringde för att hon och dottern Nico var sugna på att klappa lammen. ”Vi köper med oss bullar från Magnus Johanssons bageri”, sa Lena, ansvarstagande och effektiv som hon är. Dagen fortsatte bra med att systersonen Jon, som tillsammans med sambon Nina är i Stockholm över helgen, ringde: ”Kan vi komma en stund och klappa lammen?”, undrade han och köpte med sig jordgubbar – mums! Och just när vi har det som bäst i fårhagen med gosiga lamm och baggen visar sig från sin bästa sida (dvs ingen sura försök att stångas eller mäta styrkan) drar fyra brandbilar förbi ladugården. Då har en skogsbrand brutit ut vid gränsen mot grannen i slutet av vägen! Eftersom branden var delvis på vår mark måste vi enligt lag hålla koll på att elden inte blossar upp igen under natten. Tack och lov ska brandkåren kommit ut hit igen i morgon förmiddag för att kolla och släcka eventuella eldhärdar som blossat upp. Dessutom ser jag på www.yr.no att det ska regna i natt – jippi!

28 april: Kanske inte världens roligaste bild, men det blåste så iskalla vindar att jag glömde ta bild när Henrik Stern från Rovdjursföreningen hjälpte oss att koppla in strömbrytare på elstängslet. Men det är en fantastisk lösningen för nu kan kan vi på ett enkelt sätt slå av och på elen till en stor del av fårhagen. Det kan vara bra när gräset blir högt och vi måste rensa under, eller när vi ska byta ut glasfiberstolparna till trästolpar eller om – jag menar när – det blir översvämning igen. Tusen tack, Henrik, för hjälpen!

27 april: Äntligen! Mammorna som födde först har fått komma ut!  Det finns lite grönt gräs som de kan noppa i sig och få bättre, nyttigare och näringsrikare mat än hö och kraftfoder. Här är det 10:an som stannat upp för hennes två tacklamm vill dia. I bakgrunden syns solsegel som jag har spänt upp som skydd vid ladugårdens vägg där fåren har sin vilo-, drick- och mineralätarplats.

26 april: Min lilla pärla, tacka nr 32, födde två lamm i natt kl 03. Jag visste ju hon var på gång, men jag hade ändå världens tur när det väl var dags: klockan ringde kl 2.30, jag gick ut i ladugården bara för att kolla och under tiden som jag funderade över om jag skulle stanna kvar för att fortsätta bevaka henne eller inte, började hon föda. Kl 02.53 kom fosterblåsan som öppnar upp födslovägarna. Sedan följde en tuff förlossning eftersom 32:an är liten i kroppen och en förstföderska. Jag trodde ett tag att lammet satt fast men efter att ha kollat att lammet låg rätt inne i henne lyckades jag dra ut det. 32:an hade ont – och då är hon ändå smärttålig. Lamm nummer två bara gled ut, trots att det var större.

De första tolv timmarna var väldig bra och 32:an var en bra mamma. Sedan visade hon liknande aggression mot sin lilla dotter som 18 gjorde mot sin son. Vi körde samma terapi med samtal, kel och smek som belöning för rätt beteende – och nu går det bättre, även om det inte är helt bra. Mor och barn mår dock bra.

Det här var sista lamningen för i år. Det betyder att jag får sova på nätterna! Wow, det har jag inte gjort på en månad.

24 april: Välkommen till världen, lilla tacka. Förstföderskan 36 var jätteduktig och födde själv, sedan behövde hon lite hjälp att få ungen ren och få den att dia. Både mor och dotter mår bra.

23 april: Vi har en dysfunktionell liten familj. Tacka nummer 18 tycker inte om sin son. Hon lät honom inte få någon mat, ingen närhet och än mindre kärlek. En person uppvuxen i bonnfamilj sa ”tjudra upp `na så att hon inte kan komma åt ungarna”. Vi körde lite terapi med samtal, tillrättavisningar, kel och beröm för rätt beteende. Det går bättre nu, för hon åtminstone inte elak mot honom längre. Men han får tampas med sina systrar och tjuvdia sin mor för att få mat. Och han får stödmat av mig.

21 april: Äntligen har jag gett mig på taggtråden på ängskanterna (där fåren INTE går) så att inga djur eller människor kan skada sig. Men mina underarmar tog lite stryk.

18 april: Regn och blåst. Vi hade redan översvämning igår. Vi behöver inte mer vatten. Vi vill ha sol.

17 april: De här tre små krabaterna hade just kommit till världen när jag kom ut i ladugården kl 01 i natt. Mamma 18 hade fött sina trillingar alldeles själv och hållit de andra tackorna på avstånd. Hon är en duktig mamma, även om hon är lite klumpig – hon kliver ibland på ungarna – och även om hon är ganska ego – hon ska äta först innan de får dia. Men alla tre lammen är pigga och krya.

15 april: Det regnar, snöns smälter och vattnet stiger i diken och åar, ut på vägar och ängar. Redan i höstas, innan de här oceanerna av snö kom, hade dikena svämmat över.  Följden blev att vårt stängsel med eltrådar inte fungerade, eftersom den nedersta tråden hamnade under vatten. I vår lär det alltså inte bli mindre vått i markerna. Men, jag tänker stämma i bäcken, eller hur man ska säga. Jag tänker i alla fall fixa så att de delar av elstängslet som är värst drabbat av översvämningar går att stänga av. Dick Karlsson på Delka Produkter är en klippa när det gäller olika typer av stängsel. Service-minded och trevlig är han också. Nu har han ritat skiss åt mig hur eltrådarna måste dras om och vilket material som jag behöver köpa. Men jag är ju så dålig på att najja tråd, så jag kanske kan locka Rovdjursföreningen att hjälpa mig med arbetet? De har ju redan varit här flera dagar och gjorde ett jättejobb med att sätta upp det stängsel som jag har. Om jag bjuder på något gott att äta kanske det funkar den här gången också – äppelkaka, gulasch eller nåt…

14 april: Vilken underbar vårdag det har varit idag – och vilken flygtrafik med ormvråkar, svanar, gräsänder och tranor i dalen.

14 april: Kvällen i går var båda glad och sorglig. 10:an hade en lång och jobbig öppningsprocess innan tre medtagna lamm kom ut. Två tacklamm var stora och fina, men den tredje – en alldeles för liten bagge – var väldigt svag och ville varken dia eller stå upp. Det visade sig att frambenen var missbildade och bakbenen var för svaga för att bära honom. Därför var vi tvungna att avliva honom – jobbigt, tråkigt men nödvändigt för annars hade han nog dött under natten. De två tacklammen är betydligt piggare, även om de mest diar och sover denna soliga förmiddag. Och mamma 10:an äter och äter.

13 april: Vi väntar, och väntar, och väntar på att lammen ska komma ut. Scanningen, dvs ultraljudsundersöknigen, säger att det är ett par veckor kvar för 10:an. Men jag tror inte det. Nyss ställde sig hon i ett hörn för att få vara ensam och hade öronen bakåt. Det brukar vara ett typiskt tecken på att en tacka förbereder sig på att föda.

12 april: Tjoho, inga parasiter i tackorna! Inga elakingar som biter sig fast i deras magar och lungor för att dricka blod. Ingen stressig hantering av djuren med att tränga in dem i ett hörn i ladugården och tvinga upp munnarna för att spruta i dem det starka, beska maskmedlet. Underbart att slippa det tråkiga arbetet!

  

11 april: Dansande tranor höll mig sällskap till frukostkaffet. Märkliga djur med märkliga rörselser som kunde ha platsat vid den franske Solkungens hov.

9 april: Vintern håller fortfarande hårt i naturen. Känns som det aldrig kommer bli vår, än mindre sommar. Det var minus 10 grader här i morse kl 04 när jag gick till ladugården för att titta till de högdräktiga tackorna. Jag undrar hur länge det ska dröja innan betet blir grönt så att jag slipper slita med det torra, dammiga höet och att djuren kan få äta färskt, näringsrikt, härligt spirande gräs. En glädje är i alla fall att värma det iskalla brunnsvattnet i solen. Fåren gillar ljummet vatten bättre.

8 april: Ena dagen är jag inne med handen i en tacka för att dra ut ett lamm ur henne. Andra dagen tar jag träckprov för att kolla om de elaka parasiterna har gett upp efter medicineringen. Livet som fårbonde är väldigt naturnära.

7 april 2013: Ett nytt liv, en ny tid. I ladugården diar nyfödda lamm sina mammor. Inne i huset sitter jag vid datorn och skriver de första raderna på fårbloggen.se. Ute faller snön trots att vi har haft vit vinter i över fyra månader. Allt är inte nytt.